Orättvisa

Har varit lite dålig på att skriva här på sistonde. Blir så när det är lite mycket på jobbet och alla aktiviteter dragit igång. Svårt att finna tid och ork att skriva. Idag behöver skriva av mig lite... Det har varit en fantastiskt rolig helg med underbara vänner. God mat, dryck, spel och massor av skratt. Lite trött så här dagen efter kan man ju vara, men det är det värt:)

Nu sitter jag här, lite lätt chockad med tårar i ögonen och händer som darrar. Har precis fått veta att en av Agnes kompisar har fått leukemi. Känns så fruktansvärt!!! Finns verkligen ingen rättvisa i att barn drabbas av sådana hemska sjukdomar. Usch! Funderar på hur vi ska förklara det för Agnes, hon vet att han är på sjukhuset men inte varför. Kommer hon att förstå?!? Mycket som snurrar i huvudet efter att ha fått veta något sånt här. Tacksamhet över att mina barn är friska! Tänk om det varit någon av dem? Får ett annat perspektiv på tillvaron och mina "vardagsproblem" kommer i ett annat ljus. Att Agnes och två andra barn från dagis klättrade upp ett träd och hoppade ner på andra sidan staketet på dagis häromdagen känns inte som något större problem. Med tanke på hur hon dessutom skäms och håller för öronen när vi försöker prata med henne om det så tror jag inte heller att hon kommer att göra om det;-) Ska jag vara helt ärlig så skrattade jag faktiskt lite när jag hörde det, speciellt när jag hörde vilka de andra barnen var och tänkte nu kommer personalen få det hett om öronen...hihi...

 

Hittade lite gamla bilder på tjejerna när de var mindre:) Å Agnes har nog alltid varit ett busfrö, så att hon smiter från dagis är väl egentligen inte helt oväntat...