Så här dagen efter finalen i melodifestivalen känns det lite avslaget. Dels för att ingen av våra favoriter vann (vad hände Måns?) och dels för att årets upplaga är över. Jag måste nämligen erkänna att jag inte är lika intresserad av european. Sorgligt, men sant. Claes har lite ångest över att han bytte favorit från Malena till Caroline. Det var en oerhört spännande omröstning och inte förrän sista rösterna kom visste man vem som skulle vinna. Ebba som höll sig vaken in i det sista, började nästan gråta för att inte "Snälla, snälla" vann. Vi har fostrat en riktig schlagerprinsessa!
Eftermiddagens plan är att jag ska ut och springa med Jessica. Vilket innebär att hon hånar mig för att jag inte springer tillräckligt snabbt och långt och jag hittar på diverse ursäkter. Enligt Jessica tar jag inte tillräckligt långa steg när jag springer, men nu har jag läst att det är bättre att man springer med 90 löpsteg per minut än t ex 60. Så det borde innebära att jag slipper plåga mig extra med att ta ut steget :-) Men hon kommer säkert att komma på något annat jag ska förbättra. Mitt största problem med löpningen är egentligen inte konditionen utan psyket. Jag tycker det är så förbannat tråkigt att springa själv. Så utan Jessica hade jag inte varit där jag är idag utan hade gett upp mycket tidigare. Tack Eskanen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar