Kalla mig inte lat!

Hmmm... precis hemkommen från en löparrunda. Har inte sprungit sedan jag hade migrän förra veckan och har inte heller haft något dåligt samvete för det. Men idag pratade jag med Jessica och hon undrade varför jag inte sprungit något och efter att ha lyssnat på mina förklaringar sa hon till mig att jag var lat. Lat! Inte jag! Så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig av ut, trots regnet. Gick så där, men nu är det gjort och det var faktiskt riktigt skönt efteråt (vilket jag vet att det är...). Har lovat Jessica att springa med henne, eller rättare sagt så är det så att hon springer med mig, på tisdag så det var skönt att ha kommit ut en gång innan.